V S P E

   Ibland blir jag så besviken, känns som om att det ibland skulle vara bra att vara själv.... jag har varit tillsammans med min sambo i 9år i september och det känns som en evighet! Funderar då ibland på att det kan verkligen inte vara onormalt att bara vilja vara själv och tänka på sej själv, kanske bara jag som är dum...men det känns verkligen som det finns personer i min omgivning som tycker att det är helt absurt att jag ska åka från min familj två veckor i sommar!!
   Tycker faktiskt inte att det är en "big deal" hallå två veckor av tösens liv är inte mkt, och som jag känner att det är nu i mitt förhållande så vet jag att det är behövligt för just mej själv att få känna att jag ska ta hand om mej själv och medan jag är borta så har tösen en pappa som tar hand om henne!!

   Irritationen växer och jag kan verkligen inte rå för det, min sambo och jag spenderar verkligen inte mkt tid tillsammans och den lilla tid vi väl har ser han till att göra någonting annat, jag blir ledsen och talar om det för honom men att han ignorerar mej gör mej såå arg...tror inte att jag är den enda som känner mej ensam, men känns så konstigt att ha den känslan jag har ju faktiskt en underbar dotter!!

   Räkna till tio!! har jag verkligen gjort x-antal gånger sen klockan slog halv åtta!! Nej alla fånga dagen som den är ta vara på den tid vi har här på jorden!! Nått som jag alltid tänker att det finns dom som mår sämre än jag!! Men man måste få tycka lite synd om sej själv iblan ;) el va säger ni??