Frustrerad...
Vet inte ens vart jag ska börja...Blir ledsen på min sambo när han inte hittar annat än fel, hur svårt kan det vara att ge varandra lite positiva ord och goa kramar/ord...jag lovar jag har försökt! Men det fungerar inte!! Spelar ingen roll hur många gånger jag säger till honom att det han säger sårar och gör ont inuti, så bryr han sej inte....han bara ser igenom mej som om jag inte vore värd ett skit! Hur hanterar man en sådan här sak??
Jag vet ärligt inte vad jag ska säga till honom för att han ska förstå! Samtidigt så tror jag verkligen han vet vad han kan säga och när det går för långt! Så väl känner han mej, hoppas jag iaf. jag vet vad jag kan säga och göra mot honom innan han blir arg, inte så svårt att läsa varandra efter alla dessa år tillsammans...
Det känns som om jag ändå inte kan räkna med att han fattar när han gör mej ledsen...det gör jag inte alltid heller men när man säger det till han i en annan tonart eller går därifrån och väljer att bli ledsen så måste även en kille förstå att man sårar, eller vad är dom gjorda av??? sten??
När man inte kan diskutera saker utan att man nästan alltid blir osams så funderra jag ofta på om det är värt det, eller om det finns en annan väga att gå för att bli glad och kanske lite lyckligare?? Man kan inte bara vara en som ordnar ett förhållande, man måste vara två som hjälps åt, det finns inte att man kan ta hand om allt själv....speciellt inte om man har valt att vara tillsammans då är det ju verkligen en sak som man är två om.....
Eller jag kanske är helt ute och cyklar!!??
jag orkar bara inte alla dessa diskutioner som står mej upp ihalsen, naturligtvis är det alltid jag som har fel!! Det är bara så och om jag ngn gång skulle få rätt så hittas det alltid ngt annat att störa sej på hos mej!!
Hur kan man säga att man älskar en människa om man inte gör allt för att denna person ska må bra??
Kom ihåg alla att ta hand om varandra!! Och att bara fråga hur någons dag har varit gör att en person känner sej älskad!!
Virre
Jag vet ärligt inte vad jag ska säga till honom för att han ska förstå! Samtidigt så tror jag verkligen han vet vad han kan säga och när det går för långt! Så väl känner han mej, hoppas jag iaf. jag vet vad jag kan säga och göra mot honom innan han blir arg, inte så svårt att läsa varandra efter alla dessa år tillsammans...
Det känns som om jag ändå inte kan räkna med att han fattar när han gör mej ledsen...det gör jag inte alltid heller men när man säger det till han i en annan tonart eller går därifrån och väljer att bli ledsen så måste även en kille förstå att man sårar, eller vad är dom gjorda av??? sten??
När man inte kan diskutera saker utan att man nästan alltid blir osams så funderra jag ofta på om det är värt det, eller om det finns en annan väga att gå för att bli glad och kanske lite lyckligare?? Man kan inte bara vara en som ordnar ett förhållande, man måste vara två som hjälps åt, det finns inte att man kan ta hand om allt själv....speciellt inte om man har valt att vara tillsammans då är det ju verkligen en sak som man är två om.....
Eller jag kanske är helt ute och cyklar!!??
jag orkar bara inte alla dessa diskutioner som står mej upp ihalsen, naturligtvis är det alltid jag som har fel!! Det är bara så och om jag ngn gång skulle få rätt så hittas det alltid ngt annat att störa sej på hos mej!!
Hur kan man säga att man älskar en människa om man inte gör allt för att denna person ska må bra??
Kom ihåg alla att ta hand om varandra!! Och att bara fråga hur någons dag har varit gör att en person känner sej älskad!!
Virre
Alla våra Kommentarer på detta inlägg:
Trackback
