Några ord innan Jobbet
Nu är det ca 30 min tills jag börjar Jobba igen. Vilket känns lite jobbigt. Det är mycket folk och visst rullar natten på fortare då men jag har ingen ork i kroppen och i hjärnan att sitta där : ( Men men de blir säkert bra.
Med tanken på vad som rullar runt i mitt huvud så vill jag bara krypa ner i sängen och bara vara. Det är så himla jobbigt, att man kan börja gråta stup i kvarten när som helst och sedan efter ett par minuter så är det bra igen, och så kan det fortsätta en hel dag. Så bestod min kväll igår. Min käresta fråga mig om han var taskig som inte trösta mig. Men han har tröstat mig hur mkt som helst. Men jag kan inte råför att jag gråter så mycket och jag vet att vi inte kan få det ogjort. Jag vill bara gråta ut mina kännslor, och det kommer gå över med tiden det vet jag! Men det är så fruktansvärt tomt. Hela dagen idag gick jag och kolla under bordet på salongen om Max låg där. tyckte jag hörde ett par tassar lunkandes hemma på lunchen när vi åkte hem, men det är bara inbillning. Kolla helatiden när jag åkte bil, om max huvud skulle sticka upp i bagaget. De är fruktansvärt! Det är hur jobbigt som helst, att våran bästa max blev sjuk. Vi saknar dig! <3
Nej nu blir det att packa ner lite grejer som skall med till Hotellet inatt! Vi höres när jag kommer till jobbet.
Ciao!
Kram Saraah
