Dom hade tydligen rätt!
Ni kommer kanske ihåg de inlägget jag skrev för ett antal månader sedan om något konstigt som rörde sig i kroppen på mig. Lite svullnader här och vart, som bara kom utan att jag visste vad det var, när det kom och vad de berodde på..
Jag har fått svar på det nu efter cirka 1½ -2år. Jag fick en remiss till örebro för inga läkare här i stan kunde få fram något som var fel på mig. Det tyckte jag var såå himla konstigt. För såg man ut så som jag gjorde när jag väl fick en "symtom" så såg man INTE frisk ut kan jag lova. Man ville inte gå ut bland människor när man fick det i ansiktet, och fick man de under fötterna så var de så illa att man inte kunde gå. Doktorn som jag fick inne i Örebro, sa att han hade haft samma problem. YES!!! Tänkte jag för mig själv, äntligen får jag någon som har samma problem som jag och har blivit fri från det! MEN, fick inte de svar jag ville ha direkt.. Det här "problem" har ett namn, ett latinskt namn som jag inte hann lägga på minnet. "Problemet" är heller inget farligt. Det är ingen allergi som vi trodde först att det var. Han berättade att det finns inge botemedel till detta, finns ingen läkare i hela världen som vet VARFÖR detta sker? VAD detta beror på? De ända dom visste var att de är inte farligt och att de kommer försvinna men när har de ingen aning om. Så Jag får helt enkelt acceptera detta vilket jag vill eller ej. Tråkigt och fortfarande så fruktansvärt frustrerande. Men jag kanske få be vårdcentralen om ursäkt. Iaf i mina tankar, för jag har tyckt dem har varit borta, och sagt att "Nej men du Sarah är helt friskt, det finns inga fel på dig. Vi har tagit jätte många prover och vi hittar inget" Jahaa tänkte jag och suckade. Min läkare där inne avslutade med att titta mig i halsen, och sedan fick jag en remiss till operation, borttagning utav jätte jätte stora halsmandlar. Han sa att han inte sett så stora halsmandlar förut. haha Vadå tänkte jag så ska han få se när jag är förkyld och är svullen i halsen. Men en remiss fick jag ialla fall :)
Fick en kallelse till lasarettet idag 09.10. Vad som skulle göras där stod de inte på lappen jag fick hem. Jag är alltid nervös för lasaretts- miljön. Han pratade om vad de stod i min jornal och vad doktorn inne i örebro hade sagt. Stälde en massa frågor och jag svarade, Jag kommer att få opereras någon gång efter jul. Doktorn inne i örebro hade skrivit att borttagningen utav halsmandlarna skulle ske med laser, för att de var mindre smärtsamt. Fick jag med laser? Nej.. Då försvinner inte hela halsmandlarna påstod läkaren som skall göra de på mig. Jag litade på onom och sa att dom fick göra den metod som var bäst. Fick en lapp jag sulle fylla i om diverse sjukdommar eller besvär jag hadde, alla de kryss jag gjorde var i nej rutan :P haha såg rätt roligt ut. sedan skulle jag mätas och vägas. Även där så tänkte ja nej va jobbigt, men de var bättre än vad ja hade förväntat mig.. Hon som hjälpte mig med de gav mig också lite mer information om operationen och gav mig en hög med lappar osv. När hon sa att jag kommer vara inlagd 1 natt på lasarettet, ååh nej tänkte jag inte ett dygn.. Det var många tankar flög runt i huvudet på mig där. Desto mer ja tänkte på allt desto mer nervös blev jag. Jag har aldrig opereras förut.. Tycker de är lite läskigt att bli nersövd och sedan vakna upp.. Jag vill absolut INTE somna själv eller vakna ensam.. Alla säger att det är en väldig smärtsam operation, man kommer ha jätte ont efter operationen. De skrämmer mig lite med.. Men jag kommer få smärtstillande osv. De blir nog bra tillslut. Ska försöka att inte tänka så mycket på de. Efter sedan blir jag sjukskriver i minst 1 vecka, får ej träna på 2 - 3 veckor efter operationen. Suck..
Jag önskade att Johan kunde vara med mig den dagen ja skall läggas in.. Ni får tycka ja e fjantig som skall göra en liten operation men jag hatar verkligen miljön.. Det är en fobi jag har...
Men men såhär ligger det ialla fall till. Jag är fullt frisk och de tackar jag gudarna för! Men ja ber förlivet att detta "problem" försvinner så fort de går!
/ Saraah
Jag har fått svar på det nu efter cirka 1½ -2år. Jag fick en remiss till örebro för inga läkare här i stan kunde få fram något som var fel på mig. Det tyckte jag var såå himla konstigt. För såg man ut så som jag gjorde när jag väl fick en "symtom" så såg man INTE frisk ut kan jag lova. Man ville inte gå ut bland människor när man fick det i ansiktet, och fick man de under fötterna så var de så illa att man inte kunde gå. Doktorn som jag fick inne i Örebro, sa att han hade haft samma problem. YES!!! Tänkte jag för mig själv, äntligen får jag någon som har samma problem som jag och har blivit fri från det! MEN, fick inte de svar jag ville ha direkt.. Det här "problem" har ett namn, ett latinskt namn som jag inte hann lägga på minnet. "Problemet" är heller inget farligt. Det är ingen allergi som vi trodde först att det var. Han berättade att det finns inge botemedel till detta, finns ingen läkare i hela världen som vet VARFÖR detta sker? VAD detta beror på? De ända dom visste var att de är inte farligt och att de kommer försvinna men när har de ingen aning om. Så Jag får helt enkelt acceptera detta vilket jag vill eller ej. Tråkigt och fortfarande så fruktansvärt frustrerande. Men jag kanske få be vårdcentralen om ursäkt. Iaf i mina tankar, för jag har tyckt dem har varit borta, och sagt att "Nej men du Sarah är helt friskt, det finns inga fel på dig. Vi har tagit jätte många prover och vi hittar inget" Jahaa tänkte jag och suckade. Min läkare där inne avslutade med att titta mig i halsen, och sedan fick jag en remiss till operation, borttagning utav jätte jätte stora halsmandlar. Han sa att han inte sett så stora halsmandlar förut. haha Vadå tänkte jag så ska han få se när jag är förkyld och är svullen i halsen. Men en remiss fick jag ialla fall :)
Fick en kallelse till lasarettet idag 09.10. Vad som skulle göras där stod de inte på lappen jag fick hem. Jag är alltid nervös för lasaretts- miljön. Han pratade om vad de stod i min jornal och vad doktorn inne i örebro hade sagt. Stälde en massa frågor och jag svarade, Jag kommer att få opereras någon gång efter jul. Doktorn inne i örebro hade skrivit att borttagningen utav halsmandlarna skulle ske med laser, för att de var mindre smärtsamt. Fick jag med laser? Nej.. Då försvinner inte hela halsmandlarna påstod läkaren som skall göra de på mig. Jag litade på onom och sa att dom fick göra den metod som var bäst. Fick en lapp jag sulle fylla i om diverse sjukdommar eller besvär jag hadde, alla de kryss jag gjorde var i nej rutan :P haha såg rätt roligt ut. sedan skulle jag mätas och vägas. Även där så tänkte ja nej va jobbigt, men de var bättre än vad ja hade förväntat mig.. Hon som hjälpte mig med de gav mig också lite mer information om operationen och gav mig en hög med lappar osv. När hon sa att jag kommer vara inlagd 1 natt på lasarettet, ååh nej tänkte jag inte ett dygn.. Det var många tankar flög runt i huvudet på mig där. Desto mer ja tänkte på allt desto mer nervös blev jag. Jag har aldrig opereras förut.. Tycker de är lite läskigt att bli nersövd och sedan vakna upp.. Jag vill absolut INTE somna själv eller vakna ensam.. Alla säger att det är en väldig smärtsam operation, man kommer ha jätte ont efter operationen. De skrämmer mig lite med.. Men jag kommer få smärtstillande osv. De blir nog bra tillslut. Ska försöka att inte tänka så mycket på de. Efter sedan blir jag sjukskriver i minst 1 vecka, får ej träna på 2 - 3 veckor efter operationen. Suck..
Jag önskade att Johan kunde vara med mig den dagen ja skall läggas in.. Ni får tycka ja e fjantig som skall göra en liten operation men jag hatar verkligen miljön.. Det är en fobi jag har...
Men men såhär ligger det ialla fall till. Jag är fullt frisk och de tackar jag gudarna för! Men ja ber förlivet att detta "problem" försvinner så fort de går!
/ Saraah
Alla våra Kommentarer på detta inlägg:
Trackback
